Om

Råkade 2016 klicka in en anmälan till Stockholm Marathon 2017 2018 vilket blev start för denna blogg. Efter att ha erövrat min första maratonmedalj springer jag nu vidare mot Edinburgh Marathon 2019.

En maradröm behöver inte ta slut!

Presentation

Senaste inlägg

Vrickat

Igår gick det inte så bra med joggingen. Trampade snett och vrickade foten så idag har det varit vila och i möjligaste mån högläge med foten. Urtrist. Jobbar med datorn och surfar runt på lite av varje och grämer mig över att den planerade rundan inte blivit av. Hoppas inte uppehållet blir för långt bara. Har haft så härligt flyt den senaste tiden och vill inte förlora den känslan.

Edinburg-biljetten är utlagd till försäljning nu och det finns spekulanter så kanske får jag tillbaka lite av dom pengarna i alla fall. Alltid något. Tur i oturen att vi inte bokat flyg, då hade förlusten blivit rejält kännbar. Har inte bestämt mig för något nytt långlopp till våren ännu. Premiärmilen och Tjejmilen 21 är jag anmäld till och Helsingborg maraton i augusti är klart, men om det blir någon mara innan dess är skrivet i stjärnorna just nu eftersom jag faktiskt inte vet vad jag vill. Den vrickade foten har nog ingen större betydelse i alla fall, så illa är det inte. Tror jag.

Såg på nyheterna att varannan svensk har farligt dålig kondis. Många orkar inte ens gå 10 minuter i rask takt utan att vila. Tänker, lite hoppfullt, att det kan betyda att det kan finnas en växande marknad för min kommande bok.

Hur man kommer igång med träning när man egentligen inte är så intresserad, eller om man kanske tror att man måste vara flåshurtig och springa med blodsmak i munnen för att det ska räknas.

Ja, undrar man det, om man verkligen vill veta. Då borde min lilla inspirationsbok faktiskt kunna hjälpa till lite på vägen. Måste bara skriva färdigt den först.

Inställt - igen

Nä, det blir ingen marathon i Edinburgh som jag planerat. Den här gången har så kallat externa omständigheter slagit till och de är av sådan art att jag redan nu inser att det inte är möjligt att kombinera med mitt planerade marathonlopp. Måste också prioritera det där externa av olika skäl. Så jag hoppar av den planen och har börjat leta efter andra maror ungefär samma tid.

Känner inte jättemycket för en repris av Stockholm marathon utan provar hellre på något nytt. Kanske blir det Helsingfors. Kanske blir det nåt annat. Det finns så många lopp att välja på så det löser sig säkert. För en mara till våren vill jag springa. Och en till hösten också för den delen.

Till dess ska min bok vara klar också, så jag skriver och skriver och springer och springer. Vem hade kunnat gissa detta för bara några år sedan.

Carpe diem

Nu ska det skrivas bok

Äntligen har jag kommit till skott med mitt bokmanus. Nu skriver jag "på allvar". Jag hoppas min bok ska inspirera fler att komma igång med att springa. På sitt eget sätt!

Vilovecka - planeringsvecka

Efter Hässelbyloppet förra veckan bestämde jag mig för att ta en veckas total löpvila. Den veckan har nu gått och det känns faktiskt rätt skönt. Men ska bli ännu skönare att komma igång igen kommande vecka. Eventuellt blir det en liten runda redan idag eftersom höstvädret är fint utanför fönstret.

När man vilar från löpningen blir det desto mer tid för planering och jag har en längre tid klurat på vad jag ska göra nästa höst. Skagen marathon eller Grenen Rundt var länge högt upp på önskelistan. Häftigare upplevelse får man nog leta efter. Men jag har efter årets lopp haft kontakt med några danskar som beskrivit underlaget som "lös sand" och efter att även ha titta på resultatlistan har jag kastat in handduken. En snigel som jag är helt enkelt inte kompatibel med den där sortens lopp.

Helsingborg marathon har funnits med som alternativ ganska länge. Har hört mycket gott om det loppet. Ett krux är ju att det brukar gå exakt samma dag som Tjejmilen, och Tjejmilen är jag ju med på varje år sen jag började springa. Eller...?

Har vänt och vridit på det här flera gånger och nu har jag äntligen bestämt mig. Det blir ingen Tjejmil 2019, det blir Helsingborg Marathon i stället i slutet av augusti. Det verkar också erbjuda en härlig löpupplevelse och maffig målgång vad jag förstått.

Och senare på hösten väntar ett nytt Hässelbylopp ihop med min nyblivna snigelkompis. Vi tänker försöka peppa varann till oanade prestationer. Förutom att ha kul då. Och sen börjar en ny etapp mot mitt numera största mål - nämligen London marathon 2020. Dit är jag redan anmäld och det lär vara något alldeles, alldeles extra!

Racerapport Hässelbyloppet

Årets sista lopp för mig blev en repris i Hässelby. Där sprang jag senast 2016 och där satte jag också mitt personliga rekord på milen som fortfarande står sig. 2017 blev mest skador och 2018 har jag fokuserat på betydligt längre sträckor. Men nånstans hade jag ambitionen att idag kanske slå rekordet. Det gjorde jag inte, men jag kom nära och det är gott så.

Det var en färgsprakande brittsommardag med bortåt 15 grader.

Fjärran från den regniga oktoberkylan förra gången. Hade sällskap en kompis från Team Snigel som också skulle springa. Trevlig uppladdning med andra ord. Jag värmde upp lite mer noga än vanligt med både fartstegringar och rörlighet. Så gick starten och den första biten gick över gräset. Bra fart och bra känsla. Det höll i sig i ungefär tre kilometer, så länge låg jag klart under förra gångens tempo, men sen började det ta emot. Inte benen. Dom orkar hur mycket som helst och milen är ganska kort numera. Men andningen är min akilleshäl. Så fort det börjar kännas lite trögt tror min hjärna numera att jag bör återgå till evighetstempot jag brukar köra på långdistanserna. Jag vet att det inte är så, men hjärnan säger annat. Så kilometertiderna tickade uppåt lite. Blev dock min snabbaste 5-kilometer någonsin, men andra hälften av loppet gick långsammare och jag missade att slå förra årets rekord med en knapp minut. Sista kilometern var dock snabbare för benen är ju väldigt mycket starkare nu än för två år sen då jag snubblade i mål på blytunga stolpar. Men jag får nog vara nöjd ändå. Rekordet får jag ta en annan gång. Kanske.

Nu blir det lite löpvila nån vecka och sen ska jag bygga styrka och flås. Tröskelträning för attförsöka lära mig att det inte är farligt att vara andfådd. Kanske blir det nån mil på tid på egen hand med tidtagning. Nån gång runt årsskiftet blir det dags att dra igång ett nytt marathonprogram med sikte på Edinburgh i maj 2019.

Äldre inlägg