Sommar och sol

Ett par veckor har gått sen mitt senaste inlägg. Det har varit midsommar och det har varit värmebölja. Själv har jag varit en vecka på mitt älskade Fårö och givetvis sprungit där också. Den här gången valde jag, efter många om och men, bort de vanliga älsklingsrundorna längs hav och raukar, det blev i stället ett par kortare rundor mellan Verkegards och Hammars samt en virtuell halvmara (coronamilen - andra milen) mot Sudersand. Mätte lite fel på kartan och halvmaradistansen passerades enligt min GPS mitt i skogen så sen blev det några kilometers promenad också innan jag kom fram till mötespunkt och glasskiosk. Det var väldigt varmt den här dagen trots att jag börjat redan klockan sju. Men personligt rekord blev det ändå, om än inte på kontrollmätt bana. Samvetet vet och det var så många minuter bättre än tidigare att jag inte behöver känna tvivel.

Vackert var det också, hela Fårö verkar stå i blåeldsbrand och vallmoflammor just nu. 

Dagen efter blev det bara bad och då passade jag på att träna lite simning i våtdräkt, fram och tillbaka längs Sudersands långgrunda strand. Hade tänkt att simma en timme och se hur långt det blev. Helt utan stress och press. Det blev 70 minuter och 2,5 km blandad simning, kanske 2/3 crawl och resten bröstsim. Längsta jag gjort i öppet vatten även om det i ärlighetens namn nästan var enklare än bassäng på grund av spegelblankt vatten och inget skvättande skvalp från nån bredvidliggande bana. Känns som Vansbrosimningens hemmavariant kommer att fungera bra även om det kommer att ta lite tid. Mentalt känns det längre att simma runt en grannö än att glida fram över sandbotten i Sudersand, men det ska nog gå ändå. 

Beskedet om London Marathon är framflyttat till slutet av juli, är rätt skeptisk men släpper inte helt tanken och har kikat på ett marathonprogram som börjar 13 juli för att få upp distansen "utifallattom". Igår kom däremot beslutet om att Oslo halvmaraton är inställt. Sannolikt fattas väl samma beslut om Köpenhamns halvmara snart. Tjejmilen och Midnattsloppet kommer jag att springa virtuellt på något sätt när det blir dags. Har nån liten känsla av att jag kan persa på milen efter all träning med Garmincoachens milprogram och framstegen där, men vet samtidigt hur tokigt det kan bli när jag ska springa för prestation i stället för nöje och njutning. Svårt att hitta det senare när man kajkar fram på nån väg i sin ensamhet.

Recept för dig som inte gillar jogging

Receptet fungerar extra bra på öar, till exempel i Stockholms skärgård...

Tag ett stycke försommarmorgon med sol och fågelkvitter.

Applicera joggingskor och joggingkläder på den motsträviga, morgontrötta kroppen.

Jogga ut i behagligt tempo och låt sinnet sakta vakna. Passera gamla vackra stenjordkällare,

blommande kastanjeträd och röda båthus

Krydda med rågade mått syren, kaprifol och lupiner, smörblommor, midsommarblomster och liljekonvalj, koltrastsång och havsörnsvingslag

Tillsätt vattenglitter, skir grönska och slingrande grusväg kantad med skog

Låt joggingstegen själva bestämma tempot precis så lång tid som du känner för

Garnera med besök på det premiäröppna bageriet och inhandla tillbehör till frukosten.

Avslutningsvis doppas hela kroppen ned i svalkande Östersjövatten för några sköna simtag och förflyttas därefter till en solig altan, frukostkaffe och avkoppling.

Såna joggingturer är en ren njutning så länge man har rätt fokus, inte springer för fort eller glömmer titta, dofta, njuta och må bra.

Prova!

Tanten joggar ju vidare...

... men bloggar inte lika ofta, verkar det som.

Instagrammar (@maratonfarmor) i stort sett efter varje pass men det är ju inte samma sak riktigt. Insåg dock att det ju gått flera veckor sen mitt senaste inlägg här på bloggen. Och vad har hänt sen dess då..?

Jodå, en del rundor har det blivit. Fortsätter med Garmincoachens milprogram (med inslag av längre distanser ibland för att upprätthålla maratonformen i någon mån). Det går bra. Faktiskt riktigt bra. Springer lättare och rentav fortare än nånsin tidigare och det där målet jag har för hur lång tid jag ska behöva för 10 000 meter känns inte längre riktigt ouppnåeligt. Det enda som kan hindra mig är sannolikt huvudet för benen pinnar på i ett riktigt hyggligt tempo. Särskilt när jag tänker på annat och inte tittar på klockan hela tiden.

Vansbrosimningen är förstås inställd, meddelandet kom i slutet av april. Funderade några dagar och kom sen fram till att jag ska köra den virtuella varianten, alltså simma själv här på hemmaplan. Har ritat upp en runda på ungefär 3 km runt en grannö, bokat in sönerna som följebåt och införskaffat en sån där lysande flytbojsgrunka som man ska ha släpande för att synas i vattnet. Det blir min nya utmaning, men än så länge lockar inte vattentemperaturen till några mer fysiska förberedelser.

Den 4 maj sprang jag Coronamilen (virtuellt lopp) och tyckte det gick ganska dåligt. Fick såna där fåniga tjyvstopp flera gånger när huvudet påstod att jag inte orkade hålla tempot. Men... till min oerhörda förvåning klockade jag in på näst snabbaste miltiden någonsin. Har bara sprungit snabbare på Hässelbyloppets platta asfalt (2019) och det bara med några få sekynder. Nu vet jag inte om min klocka loggar exakt lika noga som Hässelbyloppets tidtagning.

Men ändå! Jag känner ju min Möjaväg tillräckligt bra för att veta att det måste vara ganska precis en mil jag sprang. Men kontrollmätt är det ju inte.

Har också gjort en nödvändig resa till Fårö, där jag förutom det nödvändiga också hann med flera härliga rundor i försommarskir men karg natur. Älskar ju att springa där!

Vid flera tillfällen har jag också sprungit "Länge Leve Loppet" som arrangeras av bl a Sverige Springer. Vinnare dras bland de som skickar in bästa formuleringarna i samband med sina lopp och minsann om jag inte vann där. Ett par skor från Brooks. Jättekul!

Avslutar detta inlägg nu och springer nu vidare tills vi hörs nästa gång!

Minnesbilder- 5 år i joggingskor

Läs om hur allt började med

Det första steget

Det första steget! (5 år i joggingskor)

I morgon är det fem år sedan jag för första gången skrev i min blivande träningsdagbok. En gåjogg med mer gång än jogg och lite drygt 2 km. Det tog drygt 27 minuter och anteckningen avslutades med "Flåsigt!". Det är fem år och lite bling-bling sedan.

2015: Det första (halva) året avverkade jag totalt 270 km och klarade av Tjejmilen.

2016: Året därpå kravlade jag mig även runt mitt första Göteborgsvarv och lite senare startade jag denna blogg efter att i en impuls anmält mig till Stockholm Marathon och börjat känna att mitt springande var "på riktigt". Vid årsskiftet hade jag detta år avverkat totalt 1000 km efter våldsam slutspurt med (alltför) långa och många pass i december som resulterade i att...

2017: ...det tredje året blev ett mellanår på grund av överansträngningsskada och rehabilitering. Jag fick till min stora besvikelse lämna återbud till planerad marathondebut, men upplevde också den fantastiska glädjen när jag åter kunde börja springa på sensommaren. Lite över 900 km blev det totalt detta år, men då räknade jag in även rehabperiodens powerwalk med bungypumpstavar.

2018: Troféernas år. Marathondebut i rekordvarmt Stockholm, Ultravasan 45 på min 61-årsdag och avslutande Lidingölopp 15 km. Året gav 1 263 km och många härliga upplevelser varav målgången på Stadion efter 42 km på ångande asfalt torde vara den största.

2019: Efter en seg vår blev det i maj dags för marathon i Helsingfors. Loppet var tråkigt och gav inte alls den boost jag hoppats på, så två veckor senare blev det efter en spontananmälan även Stockholm Marathon också. Två maror på två veckor som 60+ är inte jättesmart. Men härligt var det att för andra gången i mitt liv svänga in på Stockholm Stadion mot målportalen efter ett riktigt bra och kul lopp, denna gång i mer behaglig temperatur. Efteråt vilade jag rätt länge och satsade sen på lite kortare sträckor vilket resulterade i personligt rekord på Hässelbyloppet som säsongsavslutning. Totalt 1362 km sprunget.

2019 gavs också min bok ut: Långsamt är också framåt!

2020: Året då jag äntligen skulle få springa London Marathon. En upplevelse utöver det vanliga enligt dom som visste. Träningen gick jättebra och jag längtade. Sen kom det ett virus... Loppet skulle ha körts 26 april men är nu framflyttat till 4 oktober. Vi får väl se om det blir av. Eller inte. Springer förstås vidare, men utan något bestämt mål just nu. Fram till dags dato har jag avverkat 439 km i löparskorna. När nästa lopp blir vet jag inte, men nästa träningspass blir i morgon. Då ska jag springa förbi den där platsen vid Ulviks gård på Möja där allt började den där dagen för fem år sen. Kanske firar jag med några extrasteg! Inte hade jag en aning om då¨hur biten jag skulle bli av detta.

Ett gäng medaljer har det blivit under de här åren. Deltagarmedaljer som det heter. En del viktigare än andra, men viktigast är nog ändå minnena från olika rundor: Turerna längs Fårös sagolikt vackra stränder, morgonrundan vid Röda Havet, kampen mot sandstranden mitt i Dalaskogen, Margaretaön i Budapest, mötet med El Atlante i Las Palmas, skulpturerna i Piteå, sträckan genom vattenfallet på Madeira, jakten på Kungseken på Visingsö och många fler därtill. Det är upplevelserna jag vill ha, tiondelar får andra jaga!

Visa minnesbilder från dessa fem år

5 320 kilometer totalt. Tänk om jag vetat hur långt jag skulle komma den där dagen då jag tog det där första steget...

Äldre inlägg