En racerapport - till sist

2022-03-14. Publicerat i kategorin Lopp.

Jag har flyttat mer och mer till Instagram och försummar den här bloggen å det grövsta, men nu kände jag för att skriva av mig lite igen. För jag har ju sprungit hela vintern. Det där programmet med Pace on Earth fick verkligen igång mig, men efter fyra månader insåg jag att jag modifierade rätt mycket och valde bort annat så då tänkte jag att jag kan lika gärna fortsätta själv. Och så blev det. Det har gått bra och löparglädjen är tillbaka. jag har också - hör och häpna - gått en löpcoachkurs i lightversion och ska leda en löpkurs i Nacka hela våren tillsammans med två andra. Är du intresserad så kolla på Varje Steg . Det där är ett koncept och ett fokus på löpteknik som jag verkligen gillar.
 

Jag har också sprungit mitt allra första lopp sedan före pandemin (bortsett från några virtuella lopp som knappt räknas). I lördags var jag i Skövde och sprang sextimmars där. Hade väldigt låga förväntningar, målsättningen var att hålla mig i rörelse hela tiden och om möjligt komma längre än i Borås för rätt många år sedan. Det blev bättre än så. Min GPS hade lite fuffens för sig, vilket jag inte insåg förrän efteråt, så jag trodde marathondistansen var passerad med god marginal, men det ansåg inte officiella tidtagningen riktigt. Det fattades fyrahundra meter enligt den. Men känslan efter loppet var bra, hade inte ont någonstans även om jag självklart var trött och fötterna var lite ömma.

Det blev drygt33 varv i Boulognerskogen på en bana med ungefär hälften grus och hälften asfalt. En skön nerförsbacke längs parkeringen i början så man fick upp farten lite, för att sedan tvingas bromsa för en tvär sväng in i parken och bort mot en liten bro. Direkt efter bron började den så kallade "mördarbacken" som jag konsekvent gick i från första början. Där fanns också den tappra kvinnan som hejade lika entusiastiskt varenda varv under hela tävlingen. Ovanför backen fanns en liten mur och i jämnhöjd med den började jag springa igen en raksträcka på asfalt längs husen för att sedan svänga ganska tvärt ner mot parken igen och då blev det skönt mjukt grusunderlag igen och dessutom svagt nedförslut nästan hela vägen fram till varvningen. Där fanns också ett bord med diverse dryck och tilltugg för energipåfyllning.

Min plan var redan från början att gå några steg vid varvningen och att gå i uppförsbacken från bron till muren och precis så blev det med ett undantag. Jag bestämde mig för att gå ett helt varv efter uppnådd halvmaradistans. Varvtiderna blev rätt jämna för mig men lite långsammar på slutet, mycket för att den asfalterade raksträckan började kännas stum och hård så jag började gå där också.

För mig som långsam snigellöpare var det här en bra värdemätare. Jag är tillbaka i den kapacitet jag hade före pandemin och ska nu börja vägen mot mitt tredje Stockholm Marathon. Det blir mer asfaltlöpning och mer löpteknik framför allt.

Följ mig gärna på Facebook eller Instagram.

0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Jodå, jag springer vidare

2021-11-29. Publicerat i kategorin Träning.

Inspirationen för att blogga har inte riktigt återkommit, det har däremot lusten att springa.

Efter två månader på det nya träningsprogrammet med Paceonearth ser jag nu fram emot varje nytt pass redan innan jag duschat. Ett varierat program, ett program som fokuserar på trail som jag nästan inte sprungit alls, tidigare och samtidigt pushar på det här med farten. Alltså - man får inte ha någon fart alls, egentligen. Det är pulsen som räknas och tiden man är ute. Att hålla nere pulsen medan man springer är en konst, fungerar det inte så går man en bit tills pulsen är på rätt nivå igen. Väldigt behagligt.

Nu efter två månader märks det förbättring i alla fall. Det går aningens mindre långsamt på samma pulsnivå och Garmin har gjort mig hela tre år yngre (konditionsålder) bara senaste veckan. Jag är långt ifrån den nivå där jag en gång var, men det känns positivt.

Gårdagens långpass, mest genom skog blev totalt nästan 14 km och det var det längsta jag sprungit på mycket länge. Eller gåjoggat. Eller lågpulsat. Blev knappt trött. Under tiden jag lufsade fram hann jag fundera på saker och ting och när jag kom hem satte jag mig och gjorde en anmälan till Skövde sextimmars i mars. Det blir en bra avstämning inför Stockholm marathon i juni som jag redan är anmäld till.

Måtte nu alla små elaka pandemisläktingar hålla sig borta så inte allt stängs ner igen!!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Long time no see

2021-10-11

Vid det här laget har jag nog tappat alla bloggföljare, men skam den som ger sig. Nu när pandemin förhoppningsvis går mot sitt slut har jag äntligen sett ljus i tunneln på riktigt igen. Det finns upplevelslöpningar att göra och nya utmaningar längs vägen.

Igår anmälde jag mig till Stockholm marathon 2022 och vågar nog äntligen tro att det blir ett lopp, ett riktigt med härlig stämning och allt det där. Virtuella lopp har inte varit min melodi alls och det har liksom inte funnits någon lockelse att ge sig ut. Kilona har samlats runt midjan och konditionen rymt sin kos så nu börjar jag om nästan från början. Men den här gången SKA det bli av.

Försöket i januari kom av sig rätt snabbt och även en påbörjad runstreak i maj. Man några rundor har det blivit. Sporadiskt. Inget att blogga om eller så, men ändå. Och för några veckor sedan anmälde jag mig till en helt galen grej för att få lite hjälp med struktur och träning ett bra tag framöver. Det handlar om ultralöpning, alltså längre än marathon och heter "10 månader mot 10 mil". Inte vet jag om jag kommer att springa några tio mil nästa sommar, men jag vet att jag nu är igång, det har gått två veckor. Jag har fått drömstart på mitt älskade Fårö. Glädjen är tillbaka, jag vill springa och uppleva naturen i joggingskorna.

Så nu blir det faktiskt en ny maradröm och en pånyttfödd blogg. Ni hittar mig även på instagram som @maratonfarmor precis som tidigare. Och tro´t om ni vill, men jag ska även gå en utbildning till löpcoach så småningom!

0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Tredje gången gillt?

2021-01-22

Från det förra inlägget för nästan tre månader sedan har det egentligen inte hänt mycket. Jag provade att jogga ett par gånger i början av december men då fick jag känningar i ett knä och sen var det lätt att skylla på det för att slippa springa. Ja, det var precis så jag kände. Efter alla år av löparglädje och löparbehov så ville jag inte alls längre. Kändes hemskt onödigt att ens gå ut på promenad.

Självklart var det inte bara springandet som dippade, hela livet dippade. Inget var kul. Tack och lov har jag folk omkring mig som stöttar när det behövs så nästan var väl upp och fötterna ner ändå. Men fötterna ville inte springa längre.

Häromdagen fick jag en videolänk från min son och svärdotter. Om löpning. Någon som tog en galen utmaning och sedan genomförde den. Jag blev så pass inspirerad att springnerven vaknade till liv. Dagen efter (i förrgår) tog jag första rundan sen 2 december. Det blev drygt 6 km gåjogg med mer gång än jogg. Men det blev!!!

Och just nu sitter jag här och tittar ut på regnet och tänker att jag måste klä på mig när jag ska ut på en runda efter lunch. För ut ska jag. Och jag vill ut. I alla fall i dag. Förhoppningsvis i morgon också. Jag vet ju hur bra jag mår av mina rundor.

Har fått pepp på instagram också där jag lade upp min förrgårs-runda. Hejarop och "kul att se dig igen" kom på kommentarerna. Tänk att dom saknat mig. Nu får jag inte svika. Vare sig dom, eller mig själv. Håll tummarna du som läser detta!

1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Segt...

2020-11-02

Segt både med joggingen och bloggandet, men det är bara att kämpa på i novembermörkrets coronarestriktioner och löpning är ju nästan det enda man vågar göra för att röra på sig. Så de senaste två veckorna har jag i alla fall varit ute fyra gånger totalt. Mellan 6 och 11 km/gång. Jag bara springer i den takt jag trivs med för dagen. Tittar på klockan ibland men den styr mig inte alls. Benen styr. Känslan styr. Tänker att det är viktigare att ändå hålla igång lite grand än att försöka förbättra nånting eller träna strukturerat.

I början av oktober sprang jag inte ett enda steg på några veckor. Trodde nog att jag skulle ha tappat mer än jag verkar ha gjort. Behagligtempot ligger ungefär som vanligt, jag orkar ungefär som vanligt. Motivationen att köra intervaller eller tuffare/längre pass är inte alls som vanligt. Den finns inte. Men det får duga ändå. 

Det är ju trots allt rätt skönt efter de pass som blir av. Just idag är jag på Fårö och tänker mig ut en stund i eftermiddag trots uselt väder. Vi får väl se hur det går med den saken. I förrgår sprang jag "standardrundan" till raukarna i Gamle Hamn i alla fall. Ungefär 5 km enkel väg och en stunds "meditation" på strandvallen medan havet rullade in och solen faktiskt tittade fram mellan dimbankarna. Sämre rundor har jag haft. Bättre också för den delen.


Har reviderat mitt årsmål som var 1 300 km totalt, nu hoppas jag nå 1 200 km i stället. Känns mer realistiskt. Inte bara på grund av svackan nu utan också på grund av att alla lopp ställts in, ingen maratonträning ägt rum, passen har varit kortare sen början av sommaren (och jag har blivit snabbare på milen, men inte lika uthållig).

Men det är väl bara att "hålla i och hålla ut". Vi säger så...

0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Äldre inlägg