Om

Råkade klicka in en anmälan till Stockholm Marathon 2017 2018 vilket blev start för denna blogg. Efter att ha erövrat min första maratonmedalj i ett rekordhett Stockholm springer jag nu vidare mot nya utmaningar.

En maradröm behöver inte ta slut!

Presentation

Tröskelpass på mitt sätt

Det skulle springas tröskelpass, eller i alla fall nåt åt det hållet. Långa halvsnabba intervaller varvat med korta snabba. Inga pauser. Har haft noll inspiration för att köra det ute. Vet så väl vad som händer när flåset går igång lite mer än jag gillar. Det pausas. Och sen blir det långsammare vartefter.

Valde denna gång därför att utmana mig själv och köra passet på löpband. Ställde in de hastigheter jag skulle ha och sprang på. Det gick över förväntan. Vet ju att det är lättare att springa på löpband än ute, men att det skulle vara så lätt hade jag inte vågat hoppas på. Och - jo, jag hade ställt in lite lutning. Det blir fler gånger, helt klart!

Men i övermorgon blir det långpass gåjogg igen. Om planen håller så ska minst en halvmara avverkas då. Utomhus så klart!

Årets första långpass

Fast egentligen blev det ganska kort om man räknar kilometer, men det var i alla fall lite mer än programmet som tyckte jag skulle vara ute och gåjogga i 90 minuter, det blev 97. Hur långt jag kom är ju faktiskt oviktigt i sammanhanget.

För första gången på mycket länge körde jag disciplinerad gåjogg med 8 minuter jogg och 1 minut gång hela tiden. Och precis som jag egentligen redan vet blev medeltempot högre än när jag joggar hela tiden. Det är jättetydligt. Lika tydligt var det också att man blir bra på det man tränar och eftersom jag inte tränat sån här gåjogg sen i somras hade jag ibland svårt att komma igång efter gångavsnitten. Det som tidigare varit helt naturligt och gått automatiskt krävde nu lite mer aktiv igångsättning och jag fick mer än en gång uppmana mig själv:

- Jomen spring nu, om åtta minuter får du gå igen.

Och så gjorde jag just det. Härligt pass blev det i alla fall i strålande januarisol. Nollgradigt och vindstilla. Härlig runda.

Inget nyårslöfte, men...

... nu får det bli ordning på torpet igen. Har varit alldeles för ostrukturerad med springandet ända sedan Hässelbyloppet. Nu är det dags att styra upp det här lite igen eftersom nästa marathonlopp närmar sig. Den 18 maj är det Helsingfors City Marathon och dit är jag anmäld. Innan dess ska jag klara av Premiärmilen den 30 mars och Tjejmilen21 den 27 april.

Idag påbörjade jag ett 20-veckorsprogram mot maran. De andra loppen får komma som "träningspass" längs vägen. Kommer lägga mycket fokus på uthålligheten nu. I Helsingfors finns det "reptider" på många ställen och jämför jag med Stockholmsmaran så kan det bli rejäla problem med den sista vid 40 km om jag inte skaffar mig bättre ork. Fast det kanske inte är 28 grader varmt i Helsingors å andra sidan...

Hur som helst så blev det kortintervaller i dag. 15x90 sekunder med 20 sek vila. Har inte sprungit kortintervaller på ganska länge så det var rätt tufft, speciellt som vägen var isig och moddig och jag hade mina dubbade (inte så lättsprungna) skor.

Men nu är det gjort i alla fall. Det är gott så.

I morgon blir det transportjogg till och från Möjagympan och på onsdag väntar programmets andra löppass.

Taggat med: 

Året som gick...

Det blev ett fantastiskt år om man har maradrömsperspektiv på det. Efter ett tungt 2017 med skador och rehab där jag kom igång först på senhösten igen så blev 2018 dess motsats. Med en dag kvar av året (när detta skrivs) törs jag säga att jag klarat mig utan skador (peppar peppar). Och jag har nåt de mål jag hade och klarat av både Stockholm Marathon och Ultravasan 45 samt Lidingöloppet 15. Plus några mindre lopp, förstås.

Det har hänt mycket med min ork, nu kan jag köra en mil utan att känna nåt alls i benen, och två funkar nästan lika bra, fast då blir jag lite seg på slutet. Gåjoggar gör jag fortfarande ibland, men har också upptäckt tjusningen att bara springa på. Länge. Uppförsbackar har ändrat sig från att vara oöverstigliga hinder till att bli bra styrke- och backträningsplatser. Jag har börjat jogga före frukost ibland, nåt jag tidigare trodde var stört omöjligt. Men det funkar bra och frukostkaffet blir väldigt mycket godare på det sättet.

Jag fick ihop mina planerade 1200 km i god tid före nyår och vid årsskiftet klockade jag in 1263 km och totalt 211 timmars träning (inkl gympa, simning m.m.). Vilken nörd jag blivit! Och så mycket kul jag upplevt på grund av det. Målgången i kokhett Stadion toppar bland loppen förstås. När det gäller långpass så är Det pass på Fårö resp Gran Canaria som gett oförglömliga minnen. Och Visingsö, Ystad, Malmö och Jönköping... Skorna är alltid med när jag reser.

Under 2019 tänker jag fortsätta ha kul med detta och på agendan står bl a följande:

Mars - Premiärmilen
April - Tjejmilen 21
Maj  -  Helsinfors City Marathon
Juni - Söder runt (10 km)
Augusti - Helsingborg Marathon
Oktober - Hässelbyloppet (10 km)

Men det blir ändå en sorts mellanår på vägen mot mitt nya STORA mål som är London Marathon 2020. Hä bare å åk, som Stenmark sa på sin tid, och medan jag åker ska jag också färdigställa min bok och ge ut den under våren. Nästan klar nu. Håll utkik.

GOTT NYTT JOGGINGÅR

55 km njutning längs Atlanten

Det har blivit två veckor här i Las Palmas.

Snart dags att åka hem till mörker och kyla. Så skönt för mitt joggarjag att ändå ha lagrat upp i minnesbanken dessa ljuvliga rundor jag gjort i korta tights och linne längs strandpromenad och havsstrand. Inköp av nybakade croissants och frukost på vår egen balkong efteråt. Livskvalitet de luxe!

Varannan morgon har jag gått upp tidigt och snört på joggingskorna medan det fortfarande är mörkt ute. Staden är lugn och relativt tyst, bara vågornas ständiga brusande in mot stranden. Vi är några morgontidiga joggare som följer den härliga strandpromenaden åt ena eller andra hållet. Själv har jag mestadels gjort rena mysrundor med fokus på välmåendet, upplevelsen, soluppgången bakom bergen och vyerna ut mot havet. De ska vara gött att leva, och att springa. Och det har det varit!

Tre gånger har jag tagit mit till den magnifika lavaskulpturen El Atlante som jag smått förälskat mig i. Så häftig där den står ute på en havsklippa ca 4,5 km från vår hyrda lägenhet. Två gånger har jag sprungit åt andra hållet mot kargare natur och lavastränder som nästan ser ut som Fårö eller Island. Hittade rentav en Hoburgsgubbesläkting där. Idag blev det en kombo eftersom det är sista gången och jag sprang först till El Atlante och tog farväl, sen tillbaka, förbi boendet och så bort till Hoburgsgubben och vinkade adjö där med. Men jag kommer tillbaka, det är jag ganska säker på. Kanske redan nästa år.

Det är något alldeles speciellt med att jogga efter havsstränder i nya miljöer.  Köra lite fartlek mellan lyktstolpar eller göra ett fotostopp vid någon särskilt vacker vy. Rundor att minnas. Rundor att hämta styrka i när man är åter i verkligheten och måste dra på sig flera lager kläder, buff, vantar och dubbade skor i den svenska vintern.

Femtiofem härliga kilometer har jag samlat ihop dessa två veckor vilket ger totalt 126 sprungna mil under 2018. Det är jag riktigt, riktigt nöjd med.

Äldre inlägg