Uppförsbacke

Ja, egentligen går det ju rätt bra just nu. Kör mina pass enligt Garmin coachens upplägg. Visserligen är det ett program med målsättning för halvmaraton och jag tränar ju för Londonmaran i april. Men det är långt dit och några extra långpass är ju lätt att lägga in längs vägen för uthållighetens skull. Programmen är jättebra, varierade och kul och jag blir verkligen sporrad av hur det fungerar med pass i klockan och att man bara ser några pass in i framtiden. Om jag hoppar över dagens pass får jag inte veta vad som kommer sen...

Men så hände en grej. Jag fick en sån där galen idé igen. Jag avskyr ju backar, i alla fall de som lutar uppför. Vet på förhand hur fruktansvärt jobbiga de är och har tusen argument för att slippa springa i dem. Bättre att gå. Eller..?

För att komma över den här backfobin har jag på något sätt lyckats klicka in en anmälan till Stockholms brantaste i vår. Det handlar om att springa några vändor upp och ner i Hammarbybacken. Bara tre kilometer, men enligt de som provat är det vääääääldigt långa kilometer eftersom det också handlar om 255 höjdmeter fördelat på tre backar. Ja, jösses. Hur ska detta gå?

Och var ska jag träna inför denna utmaning. Kyrkbacken här hemma känns plötsligt väldigt enkel... Men ett är säkert. Klarar jag detta så har jag nått toppen!

Två veckor i novembermörker

Direkt efter dagarna i Las Palmas blev det ett mötesrace utan dess like. Från hotell till hotell, stad, till stad och konferens till styrelse till förbundsmöte. Spännande, kul, lite tröttande men onekligen inspirerande. Dessvärre också försvårande vad gäller att få till springpassen, men till största delen har det ändå gått att lösa och jag har fortsatt med Garmin Coachens program för halvmaraprogram. Två simpass har också hunnits med.

Trots detta har Garminklockan bestämt sig för att min träningsdos visserligen är "optimal" men att jag är "improduktiv" och inte blir bättre. 

Dock av okänd orsak eftersom jag själv känner att allt går bra. Så även om jag loggar allt så tänker jag strunta lite i de där analyserna som Garmin gör och i stället fokusera på att jag nu orkar längre och längre på aningens högre tempo än jag haft tidigare. Kanske har mörkret och det nästan dagligen droppande novemberregnet påverkat Garmins tolkning av min konditionsstatus ;-)

Den här helgen sitter jag också på möte, men nu äntligen har ett litet snölager pudrat mark och träd och himlen är blå. I eftermiddag hinner jag förhoppningsvis med det planerade korta passet innan det är dags att åka till båten och hem till ön.

Det är gott så!

Kortärmat, havet, croissanter och spring i benen

Det blev nästan 50 km i kortärmat under min vistelse i Las Palmas. Förutom det program jag följer (Garmin Coach) klämde jag in ett extra distanspass bara för att det är så himla härligt att få springa i t-shirt och korta tights ett tag igen. Så lätt det går, så skönt det är med ljumma vindar i håret och så fantastiskt ljuvligt det är att kunna avsluta med ett dopp i havet och så då, mina älskade croissanter inhandlade på vägen hem. Frasiga, gärna med lite sylt och så förstås kaffe till då, efter rundan. Sverige har för lite croissanter!!!

Tänk om man kunde spela in en sån där runda och sen ta på sig VR-glasögon och spela upp i efterhand. Då skulle till och med jag klara av en mil på löpband utan att dö tråkdöden. Nu får jag klara mig med minnena i stället. När jag stod på klippan och blev överspolad av atlantvågor som skvätte mycket högre än jag trodde, när jag lyckades klara att springa uppför trappan vid Playa del Ingles, när strandpromenaden låg slät, platt och nyspolad i tidigt morgonljus, när havets ständiga brusande ackompanjerade mina steg och allt bara flöt på i perfekt temperatur och svalkande vindar och bougainvillean blommade för fullt...






torsdag - 8,5 km "äntligen-runda"
fredag - 5 km "lätt löppass" (GarminCoach)
söndag - 11,1 km "lätt löppass" (GarminCoach)
(måndag blev det promenad upp på ett berg i stället för springande)
tisdag - 5 km "lätt löpass" (GarminCoach)
onsdag - 5,6 km fartintervaller (GarminCoach)
torsdag - 14,3 km långpass (GarminCoach)

Det blev ett försöka att simma i havet också, jag skiljer alltså på simma och bada, för mig som gammal tävlingssimmare är det helt skilda saker. Att simma i Atlanten är inte lätt, crawlar man blir det spännande om man andas åt fel håll. Efter ett antal saltsupar gav jag upp, men hundra föga imponerande metrar blev det i alla fall upp och ner i vågorna. Så nu har jag provat det också.

När jag skriver detta är jag åter i Sverige, ännu inte hemma på ön, dit kommer jag i morgon och innan jag åker ut hinner jag med ett sånt där vanligt svenskt novemberpass igen. Det blir nog bra det med. På sitt sätt. Och varje runda bidrar ju till att jag verkligen kan njuta de där dagarna, platserna, tillfällena då allt bara är, då benen bara springer på. I min egen takt, det perfekta tempot för att just jag ska må sådär riktigt bra. Just då.

Julklappstips

JULKLAPPSTIPS

Fram till den 31 december säljer jag min bok LÅNGSAMT ÄR OCKSÅ FRAMÅT till julklappspris. Välj mellan pappersbok och e-bok.

Perfekt present till alla som tänker avge det klassiska nyårslöftet om att börja träna och inspirerande julklapp till alla som behöver en liten knuff i rätt riktning.

De allra flesta kan springa bara man gör det på ett sätt man själv gillar. Det behöver inte gå fort, det behöver inte vara långt, det ska bara vara skönt. Här nedan berättar jag om hur jag gjort.

Las Palmas

Strandpromenaden - andra rundan. Idag mötte jag en man i rullstol, kände mig som vanligt lite skyldig, gamla tanten som "kan" springa när andra inte kan. Men mannen stannade, mötte min blick och gjorde tummen upp och levererade ett varmt leende. Han tyckte det var kul att jag sprang, fast han själv inte kunde. Blev så varm och glad av hans leende. Lämnade förstås ett i retur, ett som satt som fastklistrat i mitt ansikte resten av rundan. Tänk vad små gester kan betyda...

Äldre inlägg